Sanningen om Alice
Katie Boydell finns inte mer. Hon är bortglömd, undanstoppad. Kathrine Pattinson är hennes nya namn. Hon har flyttat till hennes faster i Sydney efter att hennes syster Rachel dött. Hon orkade inte med pressen som förföljde henne överallt, vart hon och hennes föräldrar än gick. Katie och Rachel Boydell, var de perfekta systrarna.
Men vad var det som hände den kvällen när Rachel blev mördad?
På Kathrines nya skola går även Alice. Alice är populär, hon är den som alla vill vara med. Hon är charmig, underhållande och sexig. En dag när Alice börjar prata med Kathrine tar det inte lång tid innan de två är bästavänner. Alice hjälper Kathrine att komma tillbaka till det vanliga livet, får henne att leva i nuet och glömma allt det där gamla, hemska. Men sanningen bakom Alice plötsliga vänskap är mycket mer skrämmande än vad Kathrine trott.
Bokens namn, Sanningen om Alice, är inte så förutsägande egentligen som bokens orginalnamn, Beautiful Malice. Men jag tyckte inte titeln spelade någon stor roll, eftersom att det är boken man ska läsa, inte titeln.
Boken är skriven i tre delar, dåtid - kvällen när Rachel blev mördad. Nutid - Kathrine och Alice. Och framtid - Kathrine och hennes dotter Sarah. I början tyckte jag att boken var lite konstigt skriven, eftersom den är skriven i tre olika tider, men sedan i slutet så kopplades de olika tidpunkterna ihop och blev en ända lång berättelse.
De viktigaste huvudpersonerna i boken är Kathrine, Rachel, Alice, Robbie och kanske Philippa och Mick. Men eftersom man hoppar fram och tillbaka i handlingen så finns det olika huvudpersoner, beroende på var i boken man är, så det är lite svårt att säga exakt vilka.
Rebecka James har lyckats rätt bra med att få boken spännande. Har man läst lite ur boken vill man bara läsa mer, mer och mer. Genre på boken är spänning eller något i den stilen och jag skulle nog föredra att man är någonstans i tonåren när man läser den eftersom jag tror den är lite för svår för att förstå om man är mindre, och är man runt 20 blir det nog “en dålig bok med tråkig handling”. Jag vet inte varför jag tror det, men det bara känns så.
Jag har faktiskt inte funderat så mycket på budskapet och kommer inte fram till något speciellt heller, men kanske att “även om allt är trist och kallt finns det ändå lite hopp om framtiden”. Och om man har något på hjärtat, något man mår dåligt över, så ska man inte hålla det inom sig. För det är det Kathrine gör, hon håller hela händelsen inom sig, flyttar, byter namn och vägrar tänka tillbaka på tiden då det hände, vägrar prata om det. Men då ser man vad som händer, hon blir ledsen så fort hon tänker på det, hon vågar inte prata om det alls för att inte riskera att börja gråta.
Men vad var det som hände den kvällen när Rachel blev mördad?
På Kathrines nya skola går även Alice. Alice är populär, hon är den som alla vill vara med. Hon är charmig, underhållande och sexig. En dag när Alice börjar prata med Kathrine tar det inte lång tid innan de två är bästavänner. Alice hjälper Kathrine att komma tillbaka till det vanliga livet, får henne att leva i nuet och glömma allt det där gamla, hemska. Men sanningen bakom Alice plötsliga vänskap är mycket mer skrämmande än vad Kathrine trott.
Bokens namn, Sanningen om Alice, är inte så förutsägande egentligen som bokens orginalnamn, Beautiful Malice. Men jag tyckte inte titeln spelade någon stor roll, eftersom att det är boken man ska läsa, inte titeln.
Boken är skriven i tre delar, dåtid - kvällen när Rachel blev mördad. Nutid - Kathrine och Alice. Och framtid - Kathrine och hennes dotter Sarah. I början tyckte jag att boken var lite konstigt skriven, eftersom den är skriven i tre olika tider, men sedan i slutet så kopplades de olika tidpunkterna ihop och blev en ända lång berättelse.
De viktigaste huvudpersonerna i boken är Kathrine, Rachel, Alice, Robbie och kanske Philippa och Mick. Men eftersom man hoppar fram och tillbaka i handlingen så finns det olika huvudpersoner, beroende på var i boken man är, så det är lite svårt att säga exakt vilka.
Rebecka James har lyckats rätt bra med att få boken spännande. Har man läst lite ur boken vill man bara läsa mer, mer och mer. Genre på boken är spänning eller något i den stilen och jag skulle nog föredra att man är någonstans i tonåren när man läser den eftersom jag tror den är lite för svår för att förstå om man är mindre, och är man runt 20 blir det nog “en dålig bok med tråkig handling”. Jag vet inte varför jag tror det, men det bara känns så.
Jag har faktiskt inte funderat så mycket på budskapet och kommer inte fram till något speciellt heller, men kanske att “även om allt är trist och kallt finns det ändå lite hopp om framtiden”. Och om man har något på hjärtat, något man mår dåligt över, så ska man inte hålla det inom sig. För det är det Kathrine gör, hon håller hela händelsen inom sig, flyttar, byter namn och vägrar tänka tillbaka på tiden då det hände, vägrar prata om det. Men då ser man vad som händer, hon blir ledsen så fort hon tänker på det, hon vågar inte prata om det alls för att inte riskera att börja gråta.