Minnesbanken
Minnesbanken är skriven av Carolyn Coman och Rob Shepperson, men översatt av Ylva Kempe.
Jag tycker att den är lite svår att sätta en exakt genre på, men jag tror att man kan kalla att genren är drama.
Den handlar om två systrar som står varandra väldigt nära, den äldsta av dem heter Hope och hennes lillasyster heter Sonny, fast Hope har döpt om henne till Honey. Hope har gett sin lillasysster en visselpipa, ifall att det skulle hända hon någonting så kan hon bara vissla i visselpipan så kan Hope komma och rädda henne.
De har hemska föräldrar, de döpte Honey till Sonny för att de hade hoppats att det skulle ha varit en pojke, men det är inte det som gör dem hemska. En dag när hela familjen åker i bilen på väg hem beordrar pappan i familjen Honey att gå ur bilen för att hon skrattar för mycket. Honey går ur bilen och då kör föräldrarna iväg med bara Hope kvar i baksätet. De första orden pappan säger är: -”Glöm henne”.
En natt när Hope ligger och sover vaknar hon av att någon mer är i rummet. Hon ser en mörk gestalt stå mot väggen. Personen är stor och lite kraftig. Hon frågar vem det är, han berättar att han heter Obleratta. Hon är en leverans som han ska hämta.
Hope vill inget hellre än att komma bort från sina föräldrar. Så hon följer med Obleratta ut till en skåpbil som står parkerad utanför. De hoppar in i bilen och börjar åka mot ett, för Hope okänt ställe.
Efter en stund stannar Obleratta vid ett stort hus. Han förklara att det är IMB, det är en förkortning på InternationellaMinnesBanken. Det är dit alla minnen kommer.
Han ställer henne på ett rullband som leder in i Minnesbanken. Hon åker in, vid rullbandets slut möter hon en massa männinskor som hon aldrig har träffat förut. Dem jobbar där på IMB. En av personerna som heter Sterling för klarar att de finns en liga som kallar sig USL, eller UtSuddarLigan. De har som mål att bränna upp och radera alla minnen!
Hope måste skynda sig att hitta sin lillasyster innan alla hennes minne av henne försvinner!
Jag har inte läst någon liknande bok förut. Men jag tyckte att den var bra, man kommer ganska snabbt in i den.
En grej som jag tycker är roligt med boken är att man får följa med och se hur det går för Hope på IMB, och samtidigt får man veta lite hur Honey har det, oftast med bilder emellan kapitlena.
Boken ser ut att vara längre än vad den är, bilderna i boken tar lite plats och texten är ganska stor.
Jag tror att boken kan passa för ungefär 11-åringar. Det kan finnas med lite konstiga ord i boken. Men man får förklarat i boken vad orden betyder.
När man läser boken kan man få en liten känsla av hur man skulle känna sig om det hände en själv, och hur jobbigt Hope har det.
Det författarna vill säga med sin bok kan nog vara att det faktiskt finns personer som har råkat ut för liknande saker, som att ett syskon försvinner. I detta fall är det Honey som försvinner från Hope när pappan berordrar Honey att gå ur bilen.
Man kan nog lära sig av boken lite hur det kan kännas att ha ett försvunnet syskon, eller någon annan person som står än nära.
Men man kan nog också lära sig att alla inte har det så bra hemma.
Jag tycker att den är lite svår att sätta en exakt genre på, men jag tror att man kan kalla att genren är drama.
Den handlar om två systrar som står varandra väldigt nära, den äldsta av dem heter Hope och hennes lillasyster heter Sonny, fast Hope har döpt om henne till Honey. Hope har gett sin lillasysster en visselpipa, ifall att det skulle hända hon någonting så kan hon bara vissla i visselpipan så kan Hope komma och rädda henne.
De har hemska föräldrar, de döpte Honey till Sonny för att de hade hoppats att det skulle ha varit en pojke, men det är inte det som gör dem hemska. En dag när hela familjen åker i bilen på väg hem beordrar pappan i familjen Honey att gå ur bilen för att hon skrattar för mycket. Honey går ur bilen och då kör föräldrarna iväg med bara Hope kvar i baksätet. De första orden pappan säger är: -”Glöm henne”.
En natt när Hope ligger och sover vaknar hon av att någon mer är i rummet. Hon ser en mörk gestalt stå mot väggen. Personen är stor och lite kraftig. Hon frågar vem det är, han berättar att han heter Obleratta. Hon är en leverans som han ska hämta.
Hope vill inget hellre än att komma bort från sina föräldrar. Så hon följer med Obleratta ut till en skåpbil som står parkerad utanför. De hoppar in i bilen och börjar åka mot ett, för Hope okänt ställe.
Efter en stund stannar Obleratta vid ett stort hus. Han förklara att det är IMB, det är en förkortning på InternationellaMinnesBanken. Det är dit alla minnen kommer.
Han ställer henne på ett rullband som leder in i Minnesbanken. Hon åker in, vid rullbandets slut möter hon en massa männinskor som hon aldrig har träffat förut. Dem jobbar där på IMB. En av personerna som heter Sterling för klarar att de finns en liga som kallar sig USL, eller UtSuddarLigan. De har som mål att bränna upp och radera alla minnen!
Hope måste skynda sig att hitta sin lillasyster innan alla hennes minne av henne försvinner!
Jag har inte läst någon liknande bok förut. Men jag tyckte att den var bra, man kommer ganska snabbt in i den.
En grej som jag tycker är roligt med boken är att man får följa med och se hur det går för Hope på IMB, och samtidigt får man veta lite hur Honey har det, oftast med bilder emellan kapitlena.
Boken ser ut att vara längre än vad den är, bilderna i boken tar lite plats och texten är ganska stor.
Jag tror att boken kan passa för ungefär 11-åringar. Det kan finnas med lite konstiga ord i boken. Men man får förklarat i boken vad orden betyder.
När man läser boken kan man få en liten känsla av hur man skulle känna sig om det hände en själv, och hur jobbigt Hope har det.
Det författarna vill säga med sin bok kan nog vara att det faktiskt finns personer som har råkat ut för liknande saker, som att ett syskon försvinner. I detta fall är det Honey som försvinner från Hope när pappan berordrar Honey att gå ur bilen.
Man kan nog lära sig av boken lite hur det kan kännas att ha ett försvunnet syskon, eller någon annan person som står än nära.
Men man kan nog också lära sig att alla inte har det så bra hemma.